www.clausman.se

Labyrinten på Lindbacke i Nyköping härstammar från forntid men den ser verkligen inte mycket ut för världen när man besöker den. Många kommer långväga för att besöka det lilla underverket, och de blir ofta mycket besvikna när de upptäcker att den är knappt 6 till 7 meter i diameter. Har vi verkligen åkt så här långt för att titta på denna lilla igenvuxna labyrint?

Jag har själv hört det men det beror kanske på att jag periodvis särskilt under den varmare årstiden precis som alla forntida labyrintfantaster ofta befinner mig just där. Men skenet bedrar, och det med besked. Om du vågar dig på att göra några i dina ögon galna experiment med jordenergi kommer du förmodligen att förstummas över den starka energin som de flest besökare helt enkelt missar att känna in.

Kanske för att de enbart har ett historiskt intresse av labyrinten på Lindbacke eller för att de helt enkelt har alldeles för bråttom att springa igenom hela labyrinten utan att förstå att de också kan känna efter hur de olika energipunkterna känns. Den vanligaste reaktionen bland de fåtal besökare som vågar och vill ta sig tid att känna in energierna är förbluffelse. Hur är detta möjligt och detta hade jag ingen aning om.

Vissa väldigt öppna människor känner av energierna redan på väg upp till labyrinten men de flesta känner nog kanske bara av dessa om de får punkterna utpekade för sig och dessutom inte känner sig störda av situationen de befinner sig i. Hur känns det då?

Något som de flesta upptäcker är en pirrande känsla i händer och fötter som efter ett tag kan sprida sig vidare genom hela kroppen. Vissa kanske tycker att det känns otäckt men jag tror att det för det mesta beror på den förbluffelse de redan upplever över att känna fenomenet över huvud taget. Andra kan uppleva yrsel, allt från lätt till kraftig eller att kroppen dras mot en särskild riktning, man kan också känna sig lätt eller tung.

Jag tror att detta beror på hur man mår och känner sig just för tillfället. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om labyrinten på mitt älskade Lindbacke i Nyköping men det får bli en senare historia, eller många.